En resa genom 2015 Medarbetare i fält Årsredovisning

Brutala konflikter, attacker mot
sjukhus och människor som
riskerade livet på vägen till
Europa. De humanitära behoven
var stora under 2015 och för
Läkare Utan Gränser innehöll
året många utmaningar.
Följ med på en resa genom 2015.
28 augusti. Larmet har gått. En gummibåt med 150 människor ombord är i akut sjönöd.
Läkare Utan Gränsers sök- och räddningsfartyg Dignity I närmar sig och hjälper de livrädda och utmattade flyktingarna ombord för vidare transport till en hamn i Italien.
7 augusti. Två båtar är i sjönöd samtidigt. Dignity I undsätter passagerarna på den ena båten och kör sedan vidare till nästa.
Det är en fiskebåt med över 600 personer ombord som har kapsejsat. Man hinner rädda många men liksom så många gånger förr försvinner ett okänt antal människor ner i djupet.
Insatsen på Medelhavet, nära Libyens kust, pågick från maj till december 2015.  De tre sök- och räddningsfartygen Bourbon Argos, Dignity I och MY Phoenix (i samarbete med MOAS) deltog i runt 120 räddningsinsatser och totalt undsattes 23 747 personer. Ombord på båtarna fanns tillgång till sjukvård för dem som behövde det.

Läkare Utan Gränser fanns också på plats i södra Europa och på Balkan längs migrationsrutterna, för att bistå flyktingarna med akut vård och psykologisk hjälp. Under 2015 hade våra team närmare 100 000 medicinska och psykologiska patientbesök och totalt hade vi 540 fältarbetare på plats i Europa – fler än någonsin tidigare.
20 oktober
Astrid Börjesson,
barnmorska på räddningsfartyget Dignity I, Medelhavet:
- I morse gjorde vi två räddningsaktioner. Flera av kvinnorna som vi tog ombord var gravida och hos en av dem, Colins, hade förlossningsarbetet redan börjat. Det var hennes andra barn så jag tänkte att det nog skulle gå bra. Efter drygt fyra timmar föddes lille Divan som fick heta Dignity i mellannamn, efter fartyget. Om vi inte hade varit på plats och undsatt Colins är risken stor att hon hade fött sitt barn där, i den lilla gummibåten.
På flykt / den långa resan
De flyr för sina liv – ibland för att möta döden på Medelhavet. I maj inledde Läkare Utan Gränser för första gången någonsin en sök- och räddningsinsats på Medelhavet. Under året räddade vi 23 747 människor i akut sjönöd. Vi trappade även upp insatsen i flera europeiska länder.

I

nte sedan andra världskriget har så många människor befunnit sig på flykt som under 2015. I världen i dag finns över 50 miljoner människor som har tvingats lämna sina hem till följd av konflikterna i Mellanöstern, våld och fattigdom i Afrika söder om Sahara, eller de senaste kriserna i länder som Ukraina, Libyen och Nigeria.
Av alla dessa människor kommer en liten rännil till Europa. De allra flesta, 85 procent, blir kvar i det egna landet eller i närområdet. Läkare Utan Gränser har bistått människor på flykt ända sedan organisationen bildades 1971.

I maj inledde vi också en sök- och räddningsinsats på Medelhavet – första gången någonsin vi gör en sådan insats till havs. Vi hade medicinska team ombord på tre sjöräddningsfartyg, med det uttalade syftet att inte bara ge sjukvård utan även att rädda livet på människor. I november påbörjade vi dessutom en insats på Egeiska havet, för att undsätta människor som flyr från Turkiet till Grekland.

För Läkare Utan Gränser är flykten över havet en humanitär kris på samma sätt som i Syrien, Kenya, Somalia eller något annat land med många flyktingar. De senaste 15 åren har Medelhavet förvandlats till en begravningsplats för mer än 20 000 människor. Trots de utökade räddningsinsatserna dog rekordmånga människor under 2015, när de försökte ta sig till Europa. Fler än 3 700 män, kvinnor och barn miste livet enligt officiella siffror. Mörkertalet är antagligen mycket större.

En bidragande orsak till de dystra siffrorna är europeisk asylpolitik som har havererat fullständigt, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare och talesperson i migrationsfrågor på Läkare Utan Gränser.

– I stället för att tillåta desperata människor som flyr kriser och krig att söka sig till Europa genom säkra och lagliga vägar har man valt att stänga gränser och satsa på avskräckning. Resultatet av denna politik är att smugglingsmarknaden har blomstrat, och att Medelhavet förvandlats till en massgrav.

En stor del av vårt arbete handlar om att ta hand om de medicinska konsekvenserna av resan, däribland kraftig nedkylning och uttorkning. Ibland är det fråga om akuta tillstånd i behov av omedelbart medicinskt omhändertagande, som allvarlig lunginflammation, septisk chock, skador från våld och övergrepp och svår psykisk stress. Vi försöker förbättra levnadsvillkoren för de som fastnat i Grekland, Italien, Makedonien och Serbien. Men egentligen handlar alla våra insatser om att fylla ett tomrum skapat av länder som är ovilliga eller oförmögna att ta sitt ansvar. 

Redan när räddningsinsatsen på Medelhavet inleddes betonade Läkare Utan Gränser att detta inte kan vara en långsiktig lösning på problemet med alla människor som söker efter trygghet i Europa.

– Vissa dagar dör så många på Medelhavet att det går att jämföra med en krigszon. Vi har en humanitär tragedi rakt framför våra ögon, ändå har Europa valt att vända bort blicken, säger Loris De Filippi, ordförande för italienska Läkare Utan Gränser.

Det är mitt i turistsäsongen. På den grekiska ön Kos störs friden av människor som just kommit över Egeiska havet.
Varje dag ansluter tusentals nya som överlevt färden från Turkiet.
Det saknas mat, vatten och skydd mot solen. Läkare Utan Gränser och andra organisationer, liksom många privatpersoner, hjälper de utsatta flyktingarna.
Målet är norra Europa. Vägen dit är svår och oförutsägbar. Gränser öppnas och stängs, det som gällde igår är omöjligt i dag.
I gränstrakterna mellan Serbien och Kroatien har flera tusen människor fastnat.
Det regnar och temperaturen kryper nedåt. Läkare Utan Gränser bistår med tält, filtar och sjukvård.
Zainab, 7 år, väntar tillsammans med sin familj vid gränsövergången Bapska i Serbien. För två veckor sedan lämnade de hemmet i Kirkuk i Irak.
Zainabs mamma Reasan börjar gråta när de berättar om sin hemstad. De levde ett bra liv men när de väpnade grupperna blev för många och hotfulla var de tvungna att ge sig av.
“Resan har varit väldigt svår”, säger pappa Luqman. “Havet var värst. Vi var 53 personer på båten och det spöregnade. Vi blev tvungna att slänga alla väskor överbord för att båten inte skulle sjunka. Den tog in vatten och vi trodde att vi skulle dö.”
Varje dag tar Läkare Utan Gränser emot runt 450 patienter på den mobila kliniken på gränsen mellan Serbien och Kroatien.
De flesta söker för luftvägsinfektioner, mag-tarmproblem och skador som de fått på resan.
Många har inte haft tillgång till vård på mycket lång tid och behöver mediciner och behandling för kroniska sjukdomar som astma och diabetes.

Läkare Utan Gränser har bistått migranter och flyktingar i Europa i femton år. Men aldrig i samma omfattning som vi blev tvungna att göra 2015.

Under högsäsongen steg varje dag tusentals människor iland på de grekiska öarna. Våra team fanns där behoven fanns; i de grekiska hamnarna, längs gränsen till Makedonien och Bulgarien, i Serbien, Kroatien och Ungern. Vi bistod med sjukvård, tak över huvudet och inte minst psykologiskt stöd i den akuta kris som många av flyktingarna befann sig i, efter att ha överlevt färden men kanske förlorat familjemedlemmar på vägen.

Mitt under turistsäsongen anlände ingenjören Mikael Mangold till ön Kos. Hans uppdrag var att fixa el, avlopp och toaletter på ett övergivet hotell dit människorna skickats av myndigheterna.

– Inom EU behandlar vi djur bättre än människor på flykt som lämnas utan mat, vatten och tak över huvudet på gatorna, säger han.

– Jag har sett barnfamiljer från Syrien som tvingades sova under bar himmel utan tält eller filt. Jag har sett människor bryta ihop i den gassande solen, när de tvingats köa i timmar för registrering. Det är hjärtslitande.

I takt med att höststormarna och vintern anlände till Europa minskade antalet flyktingar som kom över havet. Men strömmen upphörde inte. Och allt fler av de som kom var kvinnor och barn.

I slutet av året åkte sjuksköterskan Anna Sjöblom till Idomeni i norra Grekland, precis vid gränsen till Makedonien. När hon kom fram hade myndigheterna evakuerat lägret med Läkare Utan Gränsers nybyggda lilla vårdcentral och istället trängdes tusentals människor på en bensinstation. Dit åkte Anna och hennes kollegor med en mobil klinik inrymd i en husbil.

– Beslutet om evakuering har fått allvarliga konsekvenser, säger Anna. Inte minst för att vädret har slagit om och blivit superkallt, med minusgrader och snö.

De patienter som kommer till kliniken är sällan svårt sjuka. Men luftvägsinfektioner är mycket vanliga på grund av det bistra vädret. Många är barn. Vi möter också många gravida kvinnor och flera som skulle behöva sjukhusvård för olika komplikationer.

– Men det finns även andra utsatta grupper, till exempel unga män av de nationaliteter som inte släpps över gränsen och som gömmer sig i skogen för att sedan försöka ta sig över taggtrådsstängsel, som misshandlats och har svårt att kunna söka vård.


SÄKRA OCH LAGLIGA VÄGAR
Vi har gång på gång uppmanat Europas ledare att ta sitt ansvar för den här humanitära krisen och upprätta säkra och lagliga vägar för människor på flykt. I samband med EU-mötet i september gjorde vi en aktion i Stockholm där vi hängde upp flytvästar på flera platser och lämnade över ett öppet brev till statsminister Stefan Löfven med en uppmaning att han och andra EU-ledare måste stoppa döden på Medelhavet.

Konflikter / sjukvård under attack